När Moderaterna bestämde sig för att alla sjuka var lata fuskare som inte längre var berättigade till sjukbidrag så uppstod för mig detta Svarta hål för första gången, idag vet jag inte i vilken gång i ordningen jag har ramlat ner i detta nattsvarta mörker. Har tappat räkningen för flera år sedan. Nu räcker det inte med att man varje dag ska stå ut med smärta utan man måste även välja om man ska ha råd att lösa ut mediciner så livet blir uthärdligt eller att köpa mat.
Nu är jag absolut inte en av de värst drabbade, men fick lämna min lilla hyrda stuga på landet eftersom jag inte hade råd att bo kvar, för att kunna behålla mina djur fanns det ingen annan lösning än att bli sambo igen, vilket jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tänka mig att jag skulle tvingas till för att överleva. Ville bo själv med mina älskade djur efter åratal i ett nedbrytande samboförhållande . Att tvingas vara beroende av någon som man inte alls har ett enda bestick i samma låda som, indianerna sitter inte heller i samma kanot, de har ramlat ur åt olika håll, är ganska deprimerande och något man inte kunde tro skulle hända på 2000-talet utan verkar mer höra hemma på 1800-talet. Hur ska man orka ta sig upp ur detta svarta hål gång på gång när den mörka materian äter sig i varje cell av ens kropp? Även om mina arbetsuppgifter på arbetsträningen är väldigt intressanta, rentav väldigt kluriga som kan få mig att glömma värken för en stund men vad hjälper det när allt är ett spel för gallerierna. Att det i verkligheten skulle finnas ett så anpassat arbete är ju en utopi man förvaras bara och utför ett ganska avancerat arbete helt gratis utan hopp om att det ska leda till en anställning som man kan överleva på. Man känner sig bara grymt utnyttjad. Och detta är bara början, sedan väntar en ännu större förnedring i Fas3 där arbetsgivaren får betalt för att du ska arbeta gratis. Hur ska någon kunna bli frisk med denna nedvärderande människosyn? Vad som händer är att man bryts ner psykiskt oavsett hur stark man varit innan, är det verkligen så vi vill att Sverige ska behandla sjuka? Mot sjukdomar och olyckor har vi inte en chans och vem som helst kan drabbas, även de som tror sjukdomar bara "drabbar andra".
Trodde nog att jag inte heller skulle drabbas av cancer men idag är jag glad att jag åtminstone drabbades i rätt tidpunkt, hade det hänt idag när man inte ens har rätt till reseersättning hade det inte gått att överleva. Hade heller aldrig klarat en arbetsträning under cellgiftsbehandlingen, med ett dagligt illamående precis på gränsen att till att man vill spy och en övermänsklig trötthet som satt i över ett halvår hade det varit omöjligt. Idag tvingas människor att arbetsträna i detta bedrövliga skick, valet de har är att bli helt utan inkomst.
En sak måste man berömma regeringen för och det är att de skapat ett Moment 22 där absolut alla utvägar är stängda att ta sig tillbaka för den sjuke. Det kan inte varit lätt att täppa till varje strimma av hopp, men det har de lyckats alldeles förträffligt med. Kvar blev bara det Svarta hålet och den tärande mörka materian däri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar