fredag 13 juli 2012

Utförsäkringens Katastrofala elände och dess följder för ett enskilt fall !
Man vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta, är ju inte den som ger upp i första taget men när ALLT går åt skogen och därmed med besked så blir det några tårar fast det inte är "min grej" så att säga. Vi tar det från början: Blev utförsäkrad på hösten 2009, hyrde då ett hus på landet där jag trivdes med mina djur. Att bo kvar var inte att tänka på när en redan låg sjukersättning skulle minskas med 4000 i månaden direkt för att sedan ytterligare minskas. Träffade i samma veva min nuvarande sambo som även han kom att bli en del av katastrofen. Hade på känn att det inte skulle fungera men hade inget val än att chansa om jag på något vis skulle kunna överleva.
För att få behålla denna låga ersättning krävs som bekant att man skriver in sig på arbetsförmedlingen och börjar arbetsträna oavsett hur sjuk man är. Första hindret i den situationen är att övertyga sig själv om att jag KAN få jobb trots sjukdom och att det i verkligheten knappt finns några jobb. Man måste även övertyga sig själv att man kan arbeta heltid trots ständig värk och därmed minskad ork och uthållighet. För hur omöjligt det än verkar så är det din enda utväg, att bli sjukskriven på halvtid är lika omöjligt som att bli det på heltid, samma orimliga regler gäller och hjärnan börjar faktiskt tänka i de banorna trots att de faller på sin egen orimlighet.  Hur som helst så placerade de mig på Samhall, där jag skulle plocka ringar i en liten påse, med trafikförutbildning, el-tele, automatiserinsteknik, undersköterskeutbildning ansåg AF att det var en lämplig placering. Fick trots detta eller kanske p.g.a det byta arbetsplats efter några månader. Där fick jag även alla hjälpmedel jag behövde och att arbetet var väldigt intressant var ju en förutsättning för att jag skulle lyckas arbeta trots ständig värk. Nu var min enda chans att få en lönebidragsanställning här att bli otroligt bra på det som skulle utföras. Då arbetet är väldigt klurigt och handledningen minimal på ett datorprogram jag aldrig använt förut tvivlade jag faktiskt många gånger men med en otrolig envishet så lyckas det. I slutet på februari i år fick jag erbjudande om arbete av arbetsgivaren, det är nu Arbetsförmedlingen sätter sig på tvären. Min handledare går inte att få tag i och lyckas jag så lovar hon att lönbidraget ska bli klart så snart som möjligt. Inget händer mer än att min ekonomi körs ännu mer i botten, den spränger till och med bottenpluggen. Att leva på en egoistisk alkoholist som sambon visade sig vara är heller inget alternativ. Jag måste ha en anställning så jag komma ifrån eländet. Till slut ringer jag en annan arbetsförmedlare och hör och häpna får till ett möte samma dag där allt går igenom och blir lovad att allt ska vara klart till 1 juni. När det datumet passerat har inget hänt mer än att jag fått en ny arbetsförmedlare som är hörselskadad och ringer genom tolk. Försöker fråga varför inget händer med utvecklinsanställningen men hon bara pratar om att aktivitetsstödet går ut sista juli och att de ska förlänga det. Hon lovar iallafall att kontakta den arbetsförmedlare som var med på mötet då allt skulle göras klart. Återigen händer ingenting. Får till slut beskedet att inget kan göras innan semestern. Att prata i telefon med någon som är hörselskadad är en märklig upplevelse, särskilt när allt är kaos och man mår väldigt eländigt. Att få fram hur illa det verkligen ligger till är omöjligt och man känner sig grundlurad på något vis.
Ungefär samtidigt var det dags att besiktiga bilen, den kom ut på andra sidan visserligen men med så många fel att min obefintliga ekonomi inte klarade av att laga den. Bil är ett måste på landet om jag ska kunna ta mig till jobbet så det blev att låta krediterna spränga taket och köpa en annan bil som helst inte fick kosta något. Hittade en billig bil som var lätt att laga och såldes av en bilreparatör så jag chansade att den skulle hålla ett år. Hann inte hem förrän den skramlade hejvilt så det var bara att åka tillbaka. De lagar vad de tror är felet men bilen skramlar vidare, hinner under tiden den ska tillbaka till verkstan upptäcka att bileländet inte startar när det regnar. Som tur är blir detta inga extrakostnader men en väldigt massa besvär. Samtidigt får jag en massa utslag i ansiktet som gör fruktansvärt ont, det svider, bränner och bildas "nålspetsar" som gör fruktansvärt ont. Tar mig till vårdcentralen (det var sol den dagen så bilen startade) och får två salvor som ska hjälpa. Efter 2 dagar blir jag tvungen att ringa igen för det blir inte bättre utan sprider sig vidare. Har nu inte sovit mer än en timme i taget på mer än en månad, efter det gör det så ont att jag vaknar trots bedövningssalva på eget bevåg. Får inte komma tillbaka för salvan jag fick är såååå bra och jag måste prova 14 dagar. Den är säkert bra om man lider av vad den hjälper mot, här förvärrades bara allt. En vecka till står jag ut utan sömn och med feber som kommer och går. Får då komma tillbaka och får penicillin om det hjälper återstår att se.. Är ganska övertygad om att hade jag sluppit all den stress och oro som utförsäkringen inneburit så hade inte detta brutit ut. Har åtminstonde ledigt från arbetsträningen den veckan, alltid något.
Kvällarna består av att läsa böcker, (då jag inte slocknar av ren utmattning)) av alla de slag om jag inte vill se på samma program som alkoholisten tittat på i 3 år i sträck. Mitt intresse för att lära mig nya saker får mig att avstå från sådana repriser. Att diskutera med någon som är påverkad varje kväll finner jag heller inget nöje i. Egoism och alkoholism verkar gå hand i hand och därmed kör sambon över mig i alla frågor när det gäller huset som vi båda äger. Huset är i stort renoveringsbehov och det blåser rakt in på vissa ställen, på sommaren är det väl okej men på vintern som att bo i en igloo. Istället för att isolera huset som vi påbörjat och var överens om avbröt sambon det arbetet förra sommaren och byggde en inglasad altan istället som fortfarande står halvfärdig. Det blev att frysa en vinter till och vad man ska ha en inglasad altan till övergår mitt förstånd. Inte lär isoleringsarbetet fortsätta i år heller så jag är i desperat behov av att komma härifrån. Men hur när AF motarbetar både mig och sig själva, eller kan det vara så illa att hur man än bär sig åt så hamnar man i FAS3? Att det ska ta 4 månader för att få färdigt en lönebidragsanställning är ju horribelt när de vet hur illa allt är. 
För att inte utsätta fler för denna psykiska terror så ber jag er att rösta inte på Moderaterna en gång till. Vi behöver ett fungerande välfärdssystem där sjuka, arbetslösa och gamla måste få en rimlig chans att överleva. Nästa gång kan det vara din tur att hamna i detta kyliga utanförskap som det inte verkar finnas någon väg ut ur. 

söndag 13 maj 2012

Donias tragiska bortgång får inte tystas ned!

Ju mer man sätter sig in i vad som hände innan Donia gick bort ju tydligare framgår det att hon hade behövt blivit inlagd på sjukhus minst en vecka innan hon gick bort. Varför kontaktade fostermamman inte vården överhuvudtaget? Donia tappade vikt, läpparna sprack vilket tyder på att hon inte fick i sig varken mat eller vätska. Varför ser man inte som fosterförälder till att hon åtminstone fick i sig vätska? Varför låter man henne ligga i sin säng tills hon dör?
Både Donias mamma Annina och systern Cecilia förstår genom telefonkontakt med Donia att hon är väldigt sjuk och de ber till Gud att hon ska leva till måndag då systern äntligen fått lov att besöka fosterhemmet, även om löftet bara var muntligt och fosterfamiljen skjutit upp mötet ett otal gånger redan så låg deras hopp i att få komma dit så Donina kunde få den läkarvård som de var övertygade om att hon behövde för att överleva. Varför ser inte fosterfamiljen hur sjuk Donia är? Med facit i hand så är hon döende men de ser inte det eller så bryr de sig inte? Båda scenarierna är lika oförståeliga, ett fosterhem borde väl granskas väldigt noga innan de får ta hand om andras barn? En viss medicinsk utbildning borde väl vara ett krav? Eller har soc. så ont om fosterhem att allt godkänns? Attendos ansvar är också höljt i dunkel, både de och soc. har väl ett ansvar att kontrollera deras  fosterfamiljer? Inga svar verkar gå att få därifrån, än har de inte börjat skylla på varandra men det är kanske bara en tidsfråga? 
Åklagaren har som sagt lagt ner fallet men det som framkommer på chatter och sidor på facebook borde bevisa att det är ren vanvård det handlar om så därför ber jag er om hjälp att skriva på Namnisamlingen så att åklagaren kan ta upp fallet igen. Allt material från nätet kommer att skickas dit och även ingå i en JO-anmälan när mer fakta kommit fram. 
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6580


"Vårdplan

Det ska alltid upprättas en vårdplan om ett barn placeras utanför hemmet. Det spelar ingen roll om placeringen är frivillig från vårdnadshavarens och barnets sida eller om vården sker med stöd av LVU. I vårdplanen ska det framgå vad som är syftet och målet med placeringen, hur länge barnet ska vara placerat, vilka insatser som ska genomföras och hur ett eventuellt umgänge (kontakt och träffar) med föräldrar eller andra närstående ska gå till. Vårdplanen ska undertecknas av vårdnadshavare, barnet om det är över femton år, den som ska ge vården och socialtjänsten. Du har rätt att få klarhet i vad som gäller med placeringen! Regler om vårdplan finns i SoL 11 kap 3 §."



Utdrag från fb.


Annina Karlsson
April 25
Min deporterade dotter ligger sjuk och har andningsbesvär, spruckna läppar och kan knappast prata över 2 veckor. Hennes storasyster vill göra ett besök. En konsult har sakt till socialen att fostermor har kravet att besöket ska endast vara en timme, att tid ska avtalas före. När storasyster efter 511 samtal äntligen for tag i henne per telefon klagar fostermor att hon har ringt hennes mobil, att det fick hon inte? fasst hemtelefonen tutat upptagen hela dan? Fostermor kunde inte avtala varken tid eller dag utan hänvisa till en konsult. Socialen hänvisar till fostermor att det är heltupp till fostermor att avgöra hur hon vill ha mötet? Nu har en hel veckas väntan följt och detta avtal blir aldrig av och säger att systern inte ska ringa till denna konsult utan vänta po samtal fron fostermor. Vem är ansvarig ? Sjuka lillesyser vill ha besök och storasyser vill komma. De har inte sett varandra po 5 or.
Like · 
2 people like this.
50 of 64

Annina Karlsson Kanske nogon känner till en email adress till länstyrelsen ? föredrar att ta skriftligt.
April 25 at 9:40am · Like
Annina Karlsson Jag kan fatta att denna fostermor är väldigt upptagen för hon har ju ridskola och en massa hästar. Hon är ute till sent po kvällarna med detta.
April 25 at 9:51am · Like · 1
Annina Karlsson Storasyster har pratat med lillasyster i telefon och när jag undra hur hon verka mo sa storasyster att hon ber till gud att hon lever till po mondag.
April 25 at 10:03am · Like
Elisabeth Öhman Fy vad hemskt......
April 25 at 10:04am · Like
Christina Andersson Herregud Annina!!!



April 25 at 1:34pm · Like
Annina Karlsson Nu mitt po dagen tala Cecilia med soc och fostermor och soc sa till fostermor att hon moste tala med storasystern. Nu sa fostermor att hon ringt 4 gonger dagen innan men det finns inte ens registrerat. Och sa även att Storasyster ska ringa mobilen för hon var inte hemma so mycket. Men det sa hon ju förut att man inte fick? Fostermor sa att de ska ta lillasyster till läkare imorron och när storasyster sa hon kommer po fredag sa hon att det inte gick för de ska till läkaren? Men det är ju inte fredag imorron. Lillasyser kunde man inte prata med för hon gick precis ut? Mötet blev uppskutet till po mondag?

fredag 27 april 2012

Självmordstankar blir allt vanligare då alla utvägar är stängda

Det händer inte mig tänker nog många, men i ett samhälle där regeringen gjort allt för att ta bort våra trygghetssystem så är det dags att tänka om. Det händer om du blir arbetslös, råkar ut för en olycka eller blir sjuk. För att förstå hur illa det blivit måste man nog varit med om eländet själv, därför tänkte jag berätta min historia från det jag blev utförsäkrad tills idag med alla motgångar och depressioner som kommit under vägen. Min inställning har alltid varit att problem är till för att lösas, ser aldrig problemen utan fokuserar alltid på lösningarna istället, det har hjälp väldigt lite då regeringen har sett till att det inte finns några lösningar, allt är ett enda stort Moment 22. Trots det har det varit till viss hjälp då jag kommit till en situation där jag kan påverka min ekonomi och mitt liv på mina egna villkor. Endast en positiv inställning hade absolut inte hjälpt utan turen att träffa rätt arbetsförmedlare och arbetsgivare har underlättat trots vägen dit har varit full av tvivel, tappat hopp, depressioner och ibland till och med självmordstankar. Även att ha hittat rätt sorts arbete som passar perfekt är få förunnat eftersom jobben ju faktiskt inte finns.
Fick veta i augusti 2009 att jag bara kunde få sjukbidrag för ett halvår till sedan skulle jag utförsäkras, hyrde då ett hus på landet med boxplats till hästen alldeles intill, även om det var knapert att leva på sjukpenning så trivdes djuren och jag väldigt bra efter många år i ett väldigt dåligt förhållande. Trodde i min enfald att det skulle förbli så men utförsäkringen skulle innebära 4000 mindre i månaden och det var helt omöjligt att ens bo kvar om vi skulle överleva. Hade då inget val än att flytta hem till min nya "vän" (som senare skulle visa sig vara precis den katastrof jag misstänkte, då vi är ljusår ifrån varandra när det gäller värderingar och intressen.) Men hade inget val, inte ens att hyra en etta hade hjälpt om jag ville ha djuren kvar och det var ett måste, sina bästa förtrogna vänner sviker man ju inte i första taget. 


Sedan drog allt ut på tiden, att flytta två gånger på ett halvår gjorde att jag bara hann skriva in mig på arbetsförmedlingen innan det var dags för nästa flytt, när månaderna bara går och inget händer som kan förbättra situationen blir man desperat till slut när pengarna inte räcker. Att leva på någon annan är heller inte bra för självkänslan. Efter sista flytten blev jag inskriven på ännu en arbetsförmedling och nu började det hända saker i helt fel riktning, blev inskriven på Work for You (något konsultföretag som ska hjälpa till att få arbete). De föreslår att jag ska arbetsträna på ICA, vilket får mig att tappa hoppet och lusten totalt. Har diskbråck sedan 2000 som inte är operabelt. Har även varit på utredning på Karolinska och Alfta Rehab ( beställda av försäkringskassan) där båda konstaterat att jag inte har någon arbetsförmåga alls. Som tur var vägrade Ica att ta emot mig då de förstod att det jobbet inte skulle fungera med en trasig rygg. Nu hamnade jag i ett totalt bottenläge, allt verkade hopplöst och jag såg ingen utväg. Som tur var hade jag en arbetsförmedlare som såg hur nära en total kollaps jag var så Work for you avbröts och psykolog, kurator, läkare kopplades in vilket också höll på att sluta i katastrof, då läkaren inte alls trodde jag hade värk. Hade haft Norspanplåster (opiater) i flera år för värken och innan jag fick dem så sov jag inte en enda natt så det var min livlina om jag överhuvudtaget skulle kunna fungera. Nu skulle människan ta bort dem, jag fick en remiss till beroendecenter och skulle avgiftas!!!  Blev ännu mer deprimerad för om det skulle ske så hade jag ju ännu mindre chans att klara ett arbete, för mig fanns inte ens möjligheten i det här läget att det ens kunde finnas ett arbete som var så pass anpassat att jag skulle klara det. Sjönk allt djupare ner i hopplöshetens träsk i väntan på att få komma till beroendecenter, vilket tog över 2 månader. Samtidigt var jag tvungen att gå till en väldigt misstänksam psykiatriker som det verkligen inte var lätt att övertyga om att jag har precis så ont som jag säger. Det var långa tester med otaliga "kuggfrågor" och samtal som måste genomlidas. Till slut ramlade poletten ner och under ett samtal sa han " Du har ju faktiskt så ont som du säger". Att inte bli trodd tar också otroligt mycket på krafterna (som man ju inte har när man är deprimerad). Som tur var så blev också beroendecenters  bedömning att jag behövde plåstren och att det inte var tal om något beroende på det viset. Beroende blir man ju självklart, men det var en väldig lättnad att de förstod att ibland måste man utsätta sig för det för att få någon som helst livskvalitet.
Det gav mig lite ny energi till att byta ut häxan till läkare. 
Att ställa människor utan val och i ett tillstånd där man inte kan påverka är mycket frustrerande och rentav grymt. Är man därtill sjuk så har man inte samma möjligheter som en frisk att hantera situationen, värk tar så väldigt mycket energi. Och man har egentligen inget val om man vill överleva än att på något sätt försöka ta sig in på arbetsmarknaden. Där kommer nästa grymhet, det finns inga jobb för friska hur ska det då finnas för sjuka? Lönebidrag är då regeringen och arbetsförmedlingens lösning, i det här läget trodde jag inte på att det heller skulle fungera utan att det bara var ett sätt för arbetsgivaren att få gratis arbetskraft. 
Nu händer det absolut ingenting mer förrän i maj 2011 än att jag har dragit på mig allt mer skulder, vilket gör att depressionen blir allt djupare. Det som händer är att jag måste arbetspröva på samhall (gått trafikförarutbildning, undersköterska, el-tele, automatiseringteknik ) och de tyckte kanske det var en lämplig bakgrund? Ingen anpassning av arbetsplatsen sker trots jag har mycket svårt att sitta, stå och gå längre perioder. (Arbetet består av att sätta etiketter på plastpåsar och stoppa ringar i desamma, sittande eller stående.) Hopplösheten förstärks om möjligt ännu mer och nedstämdheten ökar. Men har inget val än att fortsätta då ekonomin blir 0 kr om jag avbryter. Detta ringplockande pågår till 20 september 2011. Visserligen bara 2 timmar varannan dag men något mer är omöjligt utan anpassning av arbetsplatsen.
Den 18 september händer något märkligt, jag får en förfrågan av AF om jag vill arbetsträna på ett annat företag. Eftersom deras verksamhet är precis vad jag är intresserad av och arbetsuppgifterna passar mig perfekt så tackar jag givetvis ja. Kan även anpassa tiderna hur jag vill och det finns möjlighet att vila när det behövs. Redan första veckan anpassas arbetsplatsen med specialstol och höj och sänkbart bord. Af hyr dem första månaden sedan köper man både stol och bord. Först nu börjar jag kunna se någon ljusning att det kanske kan bli möjligt att jobba halvtid någon gång i framtiden. Men det har gått 3 år som man fått leva under existensminium och med en förtärande oro och ångest inför framtiden. Trots det så är det en otrolig lättnad att kunna se en liten ljusning att detta kan leda till ett riktigt jobb, min kämparglöd vaknade sakta för hittar jag bara en liten strimma av något annat än de förlamande moment22-regler som regeringen satt upp så är ingenting omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid. Min strategi nu blir att bli så bra jag kan på det som ska utföras, eftersom jobbet är ganska klurigt verkar det också som att hjärnan inte hinner känna efter lika mycket och skicka lika många smärtsignaler som när något är ointressant. Det och hjälpmedlen får mig övertygad om att jag ska ha ett jobb på halvtid här. Om jag sedan blir liggande resten av dagen är väl detsamma, alternativet att ha ont och vara utfattig är ju ännu värre. För den sakens skull försvarar jag absolut inte arbetslinjen, anser fortfarande att är man sjuk eller har värk och läkare bedömt att man inte har någon arbetsförmåga ska man givetvis få vara sjukskriven. 
Börjar öka tiden så att jag i november är uppe i halvtid genom att dela upp arbetspasset på 2 gånger/dag. Vilket fungerade väldigt bra kroppsligt sett, för den obefintliga ekonomin var det ju en katastrof. Så till slut hade jag inget annat val än att jobba 4 timmar i sträck, vilket gjorde mig totalt slut av värk. Påtalade det för AF ett 10-tal gånger, att det går inte att uppfylla era krav när man inte får ekonomiska möjligheter. Ville även ha ett möte med AF och arbetsgivaren för att diskutera lönebidragsanställning, inte en reaktion trots att det var andemeningen med arbetsprövningen från början. Frågar då själv arbetsgivaren i slutet av februari om chans till anställning. Hon tycker det bör ske så fort som möjligt, vilket har lett till att nu har jag fått jaga en arbetsförmedlare som antingen är sjuk eller som inte får något att hända trots jag får tag på henne. Efter 2 månader är bara ett arbetsterapeutiskt utlåtande skrivet och mitt förslag på att få byta arbetsförmedlare har tagits upp. På något vis känns det som AF motarbetar både sig själva och mig. Undrar hur många månader till det ska ta innan galenskapen och stelbentheten tar slut?
Dags att vakna ni som ännu är friska för jag kan garantera er att i denna misär och tärande oro vill ni inte leva om ni skulle bli sjuka eller arbetslösa. Börja med att vägra rösta på moderaterna så vi får ett välfärdssamhälle värt namnet där sjuka får vara sjuka och arbetslösa inte tvingas till slavarbete. Om inte annat tänk på våra barn som heller inte får chansen till ett riktigt arbete och svårare blir kommer det att bli när alla Fas-3:or som blivit tvingade att arbeta för slavlöner för att de nya bidragstagarna ska tjäna 5000 i månaden. Vem anställer då någon som de måste betala lön för? Tänk även på att vi fortfarande betalar in via skatten till en sjukförsäkring som nästan ingen längre får någon nytta av. Hur kan vi acceptera en så urusel försäkring? 













måndag 20 februari 2012


Fredsdemokraterna ska bidra till ökad jämlikhet och jämställdhet för invånarna i landet och sträva efter att utjämna olikheter som uppstått genom att vi behandlas olika utifrån kön, etnisk eller kulturell bakgrund, sexuell läggning med mera. 


                                              Jämlikhetspolitik Fredsdemokraterna


 Ordet jämställdhet används i Sverige när det gäller förhållandet mellan kvinnor och män. Kvantitativ Jämställdhet innebär en jämn fördelning mellan män och kvinnor inom alla områden i samhället. Kvalitativ jämställdhet innebär att både kvinnor och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar tas till vara och får berika och påverka utvecklingen inom alla områden i samhället. Jämlikhet är ett vidare begrepp som avser rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i samhället och utgår ifrån att alla människor har lika värde oavsett kön, etnicitet, religion, social tillhörighet mm. Forskning har visat att jämlika företag ökar lönsamheten och att den även har en positiv inverkan på folkhälsan. Fredsdemokraterna vill arbeta för jämlikhet och jämställdhet blir ett strukturerat arbete som inte sker i projektform vid sidan av, utan som en självklar del av den ordinarie verksamheten inom alla tänkbara områden.
Jämlikhetspolitik
Då Jämlikhet är den viktigaste grundpelaren för frihet och som därmed leder till fred är här vi måste börja för 
att få en förändring som leder till fred i världen.
Idag ligger Sverige på 3:e plats av världens mest jämlika länder, men med dagens politik går det snabbt utför, 
allt fler ställs utanför våra trygghetssystem, allt fler blir hemlösa. Vi är på väg mot en större ojämlikhet på 
alla plan, dess konsekvenser kommer att bli förödande om vi inte gör något för att öka jämlikheten. 
Mycket av dagens sociala problem kommer att lösa sig nästan automatiskt om jämlikheten ökas, när 
människor blir mer involverade och när de känner större gemenskap i både arbetsliv och privatliv kan 
även klasskillnader minskas. Ordet jämställdhet används i Sverige när det gäller förhållandet mellan män 
och kvinnor. Kvantitativ Jämställdhet innebär en jämn fördelning mellan män och kvinnor inom alla områden i samhället. Kvalitativ Jämställdhet innebär att både kvinnor och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar 
tas tillvara och får berika och påverka utvecklingen inom alla områden i samhället. Jämlikhet är ett vidare 
begrepp som avser rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i samhället och utgår ifrån att 
alla människor har lika värde oavsett kön, etnicitet, religion, social tillhörighet mm.
En stor undersökning där många parametrar är inräknade och slumpen uteslutits visar att jämlikare samhällen 
har mindre sociala problem på alla områden i samhället. www.equalitytrust.org.uk Dessutom visar 
deras undersökningar att folkhälsan generellt ökar i ett mer jämlikt samhälle. Effekterna blir utbredda över 
hela befolkningen och begränsas inte till en liten fattig minoritet. I mer ojämlika länder är fetma, hjärtsjuk-
domar, depressioner, stress, ryggproblem, vissa cancertyper, kroniska lungsjukdomar, drogproblem 
och självmord vanligare än i mer jämlika länder. Smärta i stor skala framkallas ur ojämlikhet och kostar 
samhället enorma pengar. Mer ojämlika länder har även en högre brottslighet, fler döms till fängelse och 
även återfallstendensen ökar. Detta samband är starkt och konsekvent vilket talar för att ojämlikhet kan 
jämföras med strukturellt våld. Ökade inkomstskillnader orsakar ökad segregering av rika och fattiga 
och koncentrerar fattiga tillslumområden.

I ojämlikare samhällen väljs dessutom partner oftare efter finansiella utsikter medan i jämlikare samhällen 
oftare av kärlek. Frihet, jämlikhet och broderskap är de dimensioner som är betydelsefulla för att skapa ett 
bättre samhälle med verklig livskvalitet. Fredsdemokraterna vill arbeta för att jämlikhet och jämställdhet blir 
ett strukturerat arbete som inte sker i projektform vid sidan av, utan som en självklar del av den 
ordinarie verksamheten inom alla tänkbara områden.
Jämlikhet kontra global uppvärmning
Då social och miljömässig hållbarhet hänger ihop och ökad jämlikhet leder till att vi kan uppnå en förbättring 
av vår verkliga livskvalitet på lägre konsumtionsnivå. Vi vill sträva efter en politik med syfte att skära 
ner utsläppen på ett rättvist sätt, vilket kan ske genom att till exempel den totala utsläppsnivån delas per 
invånare, införa ransoneringar, progressiv inkomstskatt eller elektroniska kort för ranson som kan säljas 
vidare om någon inte gör av med sin kvot. En systematisk handel med utsläppskvoter skulle leda till 
att storkonsumenter kompenserade dem som förbrukar mindre och en omfördelning av inkomster från de rika 
till de fattiga skulle ske. För att skydda de fattiga kan endast redan sparad tilldelning ingå i handeln.
Jämlik arbetsmarknad
För att uppnå en jämlikare arbetsmarknad kan ett sätt vara att införa demokratiskt arbetarägande för 
att förhindra maktkoncentration följt av ledningsmetoder som innebär större deltagande. För att 
maximera deltagande, engagemang, kontroll och vinstdelning kan man förändra bolagen till att bli en 
gemenskap. Även stimulansbidrag för samägande skulle öka arbetarens inflytande. Man måste även förhindra 
att arbetarna säljer sina företag till externa aktieägare. Arbetarägande utgör ett sätt att samtidigt öka både 
friheten och jämlikheten. Vi vill även att möjligheten till fasta anställningar ska stärkas, heltidsarbete ska vara 
en rättighet likaså rätt till deltidsarbete. Öka fackföreningarnas inflytande och därmed stoppa alla försök 
till lönedumpning. Genomgång av MBL i ett jämlikhetsperspektiv för att stärka inne-
vånarnas medbestämmanderätt. Genom att göra fackföreningsavgifter rättvisa så att alla har råd att vara anslutna.
Jämlikhet Svensk-Invandrare.
På Svensk arbetsmarknad råder ojämlikhet mellan inrikes och utrikes födda, såväl utrikes födda som 
personer uppvuxna i Sverige har lägre sysselsättningsgrad och lägre genomsnittslön än befolkningen i 
övrigt. Forskare har funnit belägg för att det delvis kan förklaras med diskriminering. I Sverige kategoriseras invånarna efter blodsbandsprincipen: Den som har en förälder som är född i ett annat land hänförs till 
kategorin "invandrare" på detta sätt har man etablerat siffran 1,6 miljoner invandrare som en sanning. Med 
denna statistik skapas en polarisering mellan svensk och alla som klumpas samman som invandrare. 
Missbruket av termen invandrare har byggt upp en vi-och-dom känsla i vårt samhälle. Fredsdemokraterna 
vill rätta till sådan här felaktig statistik och bekämpa rasism genom att:
*Upphöra med alla kartläggningar av "invandrarnas" representation i olika sammanhang
*Göra lagar och förordningar rättvisare, alla rättigheter och skyldigheter ska ske på lika villkor.
*Förbättra integrationen.
*Förbättra publik service och media genom att Journalistik ska bygga på fakta och inte på statistik där 
frågorna ofta är ställda så resultatet blir givet. Media ska inte längre kunna förstärka fördomar.
Så länge våra medier, främst då dagstidningar verkar vara styrda av olika politiska inriktningar så kommer 
deras vinklingar alltid påverka läsarna. Många köper den tidning de kan identifiera sig med helt enkelt. 
Våra Tidningsredaktörer borde fokusera mer på fakta och ha ett väldigt bra underlag innan de publicerar 
något som andra kan uppfatta som sanning.
För att få ett jämlikare samhälle borde FrD arbeta för att vår press ska bli så exakt som möjligt, så rättvis 
som möjligt mot alla grupper i samhället, få bort skvaller och kändisnyheter. ( En uppsjö av skvallerpress 
och kändisnyheter finns redan).
Att tidningsansvariga är mer intresserade av att sälja lösnummer än att medverka till ett jämlikare samhälle 
måste ifrågasättas.
Frågor som rör massmedia faller ju idag utanför diskrimineringslagstiftningens tillämpningsområde, även de 
borde kunna granskas ur ett jämlikhetsperspektiv för att minska fördomar mot vissa grupper i samhället. Så 
länge våra medier, främst då dagstidningar verkar vara styrda av olika politiska inriktningar så kommer 
deras vinklingar alltid påverka läsarna. Våra Tidningsredaktörer borde fokusera mer på fakta och ha ett 
väldigt bra underlag innan de publicerar något som andra kan uppfatta som sanning.
Ett exempel på en vanlig fördom är att "Invandrare begår fler brott" Fakta från 2002 är att 16% av anmälda 
brott brott begås av invandrare, siffran ligger något högre än befolkningen i snitt vilket beror på att många 
av dessa brott begås av Internationella ligor. Hade de brotten borttagits hade man fått en helt annan 
siffra. Däremot begår en stor del av extremhögern brott. Över 23% av Sverigedemokraternas kandidater i 
valen 1991, 1994 och 1998 har varit dömda för brott, vilket kan jämföras med 7% för befolkningen som helhet.
Bryta boendesegregationen
För att jämlikhet ska uppstå måste mer blandade upplåtelseformer till, fördomar växer bäst på avstånd. 
Både boende och skolor bör blandas mer. Då ökade inkomstskillnader ökar segregeringen av rika och 
fattiga vilket vill vi även minska den geografiska segregeringen mellan rika och fattiga. Likväl som mellan Svensk-Invandrare. Klassfördomar och rasfördomar ska motarbetas genom faktakampanjer som börjar redan i förskolorna.
Jämställd vård
Forskning visar att kvinnor oftare råkar ut för kvalitetsbrister inom vården, de får även vänta längre än män i vårdköer.
Att de som är välbeställda kan köpa vård och därigenom gå förbi vårdköer är också helt oacceptabelt. De 
får också bättre mediciner genom att de kan betala. Detta går emot Jämlikhetslagen som säger att alla ska 
ha vård på lika villkor. Detta vill vi ändra på genom:
*Att kommuner och landsting redovisar skillnader utifrån kön.
*Handlingsplan för att komma tillrätta med orättvisor inom vården.
Våra trygghetssystem
Många sjuka behandlas idag väldigt inhumant, efter en viss tidsgräns blir man utförsäkrad och överskriven 
på arbetsförmedlingen, ingen hänsyn tas till hur sjuk man är, läkarintyg tas det ingen hänsyn till längre. I värsta 
fall kan din SGI nollklassas. Man mister bostadsbidrag och ev arbetsgivarförsäkring eftersom man 
är friskförklarad.
För många innebär detta en lönesänkning med 3000-5000 per månad beroende på om man är fackligt 
ansluten eller inte och var i systemet man befinner sig, inkomsten minskar procentuellt hela tiden. I detta läge 
utan möjlighet till självförsörjning hamnar man i fas1 där utredning om arbetsförmåga påbörjas. Fas1 kan vara 
en utdragen process under flera år där din ekonomi raseras fortlöpande och din ekonomiska situation blir 
mer och mer förtvivlad vilket oftast förvärrar ditt sjukdomstillstånd. Därmed väljer många att ta sina liv i 
ren förtvivlan för de ser ingen utväg. När man kommer så långt som till Fas3 har du blivit fråntagen all 
mänsklig värdighet efter att vara tvungen att arbeta för en slavlön.
Systemet gynnar heller inte att minska arbetslösheten utan Sverige har endast fått en ny grupp bidragstagare 
som tjänar storkovan på andras olycka.
Fakta Fas3: Om man inte fått arbete inom utvecklingsgarantin efter 450 dagar får man sysselsättning hos 
en anordnare av Fas3 (privatperson och offentlig sektor kan ansöka hos Arbetsförmedlingen). Anordnaren betalar inga löner, arbetsgivaravgifter eller försäkringar. Arbetsförmedlingen betalar anordnaren 225 kr/dag 
per person (detta blir ca 5000 i månaden, vilket blir 120 000/år per person under de 2 år en Fas3 placering 
kan pågå. Arbetaren får aktivitetsstöd eller försörjningsstöd med lägst 320 kr/dag och högst 680 
kr/dag beroende på om man är fackligt ansluten eller inte. Den summan trappas även gradvis ner från 80% 
till 65% av en genomsnittslön innan man blev sjuk. Det är även förbjudet att starta eget under tiden 
och arbetsuppgifterna ska bara vara sådana som annars inte blir utfört eller som höjer kvaliteten i verksamheten.
2011 är riksnormen för försörjningsstöd (socialbidrag) 3720 kr exklusive boendekostnad. För att vara 
berättigad till det finns det hårda regler. Ofta måste människor göra sig av med hus, bil mm och är du sambo 
eller gift räknas dennes inkomst in även om denne också skulle vara arbetslös. En värdering görs hur mycket 
ni får ihop varje månad och hamnar det under 10 000 i månaden kan man vara berättigad till försörjningsstöd. 
Att ge anordnare bidrag till en ofta meningslös sysselsättning är slöseri med skattebetalarnas pengar då det 
visat sig att systemet inte leder till tillräckligt många nya jobb. Vi anser detta är fel och vi vill riva upp 
hela utvecklingsgarantiprogrammet (Fas1, Fas2 och Fas3) så människor får en givande sysselsättning och 
ett trygghetssystem där ingen behöver leva under miserabla förhållanden i åratal.
Detta vill Fredsdemokraterna ändra på omedelbart, det här är inte ojämlikt utan liknar mer hets mot folk-
grupp och vi kan inte acceptera hets mot någon minoritet i Sverige, vare sig det gäller sjuka, arbetslösa, 
romer, samer mm.
*Låta alla vara kvar i sjukförsäkringen tills arbetsförmågan är utredd med sjukbidrag eller rehabiliteringsbidrag
*Ingen ska kunna nollklassas
* Läkarintyg ska gälla
*Avskaffa FK:s förtroendeläkare, eller inför ett nytt system där förtroendeläkaren träffar patienten.
*Skattemedel som gått till sjukförsäkringen får inte användas till något annat än just sjukförsäkring.
Vi vill även genom förebyggande åtgärder hålla nere välfärdssjukdomar som fetma, hjärtproblem drog-
missbruk med, istället för att se det som att varje problem kräver en egen lösning vilket både är dyrt 
och ineffektivt när alla dessa problem har sina rötter i ojämlikheten.
*En rättvis socialförsäkring
*Etablera bostadsbolag för fattiga, alla ska ha rätt till ett hem.
Föräldraförsäkringen
Idag är föräldraförsäkringen uppbyggd efter ett jämlikhetsperspektiv och det är det även vi vill sträva efter. 
Det har visat sig att visserligen ökar pappornas uttag av ledigheten, (år 2000 tog de ut 24 dagar och 2010 var 
det uppe i 34 dagar) efter att vissa dagar öronmärkts åt papporna. Då ökningen inte är värst stor och det 
har visat sig att de som tjänar mest också tar ut flest dagar. Vi vill ta bort tvånget och införa fler dagar 
med samtidigt frivilligt uttag. För att de som förlorar på att ta ut pappaledighet (ex. om mannen tjänar bra 
och kvinnan mycket mindre ska den högsta ersättningen gälla oavsett vem som tar ut dagarna). Vår önskan är 
att få en ökning av pappor som är hemma med sina barn för barnens skull och inte utav tvång. Alla ska ha råd 
att ta ut sina dagar oavsett ekonomisk situation..
Minst 8 veckor ska vara obligatoriska efter födseln och full ersättning ska utgå. Det ska även som nu 
vara förbjudet att sparka någon på grund av ledighet. Man ska även ha möjlighet att behålla kontakten 
med arbetet under frivillig basis. När man kommer tillbaka till arbete ska man ha rätt att anpassa tider under 
en viss tid och även ha rätt till amningspauser.
Vår vision är att kunna erbjuda valfriheten att välja om båda vill vara hemma samtidigt eller bara mamman 
den första tiden och att dagarna succesivt ökas så man har 3 års barnledighet tillsammans att ta ut så 
småningom. En större flexibilitet med utgångspunkt från hur den enskildes situation ser ut.
Likalön
Snittlönen idag är för en kvinna 26.200 och för en man 30.600. En utredning bör tillsättas för att se 
var skillnaderna ligger. Vår strävan är att lika arbete ska ge lika lön oavsett kön. Invandrare har dessutom 
ca 88% av en Svensk lön, detta är inte acceptabelt. Källa:Ekot
Åldersdiskriminering
Idag är det en nackdel att vara äldre som arbetssökande, kunskap och erfarenhet är inga meriter längre. 
Då många måste arbeta till sin pension så måste livserfarenhet klassas högre än vad det gör idag. En lag-
ändring som tar lika mycket hänsyn till en jämn åldersmässig fördelning på arbetsmarknaden som att 
antalet representerade män och kvinnor är på sin plats.
Jämställdhet vid högre utbildning
Trots att kvinnor dominerar flera akademiska utbildningar så diskrimineras de när de vill göra akademisk 
karriär. Här vill vi tillsätta en utredning som undersöker hinder för kvinnor att bli professorer i Sverige.
Jämställd Forskning
Fredsdemokraterna vill att forskningspengar ska fördelas ur ett Genusperspektiv, det vill säga att 
andelen kvinnliga forskare ska få lika mycket i forskningsbidrag som andelen manliga forskare för att 
öka jämlikheten inom vården.
En studie från Danderyds sjukhus visade att män med Psoriasis och Eksem fick behandling med ljus-
behandling och blev insmorda på kliniken medan kvinnorna fick recept på salvor så de kunde smörja in sig 
själva. Hade männen fått samma behandling hade man sparat 31 0000 kr.
Jämlikhet
*Stifta en lag om Jämlikhetsintegrering.
*Inrätta ett Jämlikhetsråd knutet till regeringskansliet.
*Inrätta en främjandefunktion för mångfaldsarbetet.
*Alla politiska områden ska genomsyras av ett Jämlikhetsperspektiv.
*Varje fråga som rör individer ska prövas ur ett Jämlikhetsperspektiv.
*Konsekvenser hur förändringar kan tänkas utfalla för respektive grupp ska analyseras.
*Jämlikhets och Jämställdhetsfrågor ska integreras i alla statliga myndigheter och förvaltningar.
*Tillsynsorganet för ovanstående: Distriktsombudsmannen
Jämställdhet
Fredsdemokraterna eftersträvar nolltolerans mot Diskriminering.
Det övergripande målet för Jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma sam-
hället och sina egna liv genom:
*En jämn fördelning av makt och inflytande
*Ekonomisk Jämställdhet
*En jämn fördelning av det obetalda hem och omsorgsarbetet
*Mäns våld mot kvinnor och barn ska upphöra
Genom skatter och bidrag måste vi omfördela inkomster från de rika till de fattiga samtidigt som vi skapar 
mindre skillnader i marknadens bruttoinkomst före omfördelningen av någon form. Idag har de 
rikaste fantasilöner som knappt någon kan vara berättigad till vi vill sträva efter en mer rättvis fördelning 
där lönesättningen kan kännas rättvis för både rika och fattiga. Det kanske måste kvarstå en viss 
skillnad beroende på vilket ansvar och ställning man har men den kan inte längre vara enorm om vi vill 
minska svälten i de allra fattigaste länderna. Vår politik kommer att vara lika mycket internationellt inriktad 
som nationellt i vår strävan efter större jämlikhet och därmed fred på jorden. Vi vill även se till att täpp till 
alla kryphål i skattesystemet, lagstifta för att begränsa bolagslöner och begränsa bolagsomkostnader. Vi 
behöver även offentliga organ och icke vinstdrivande statligt finansierade bolag som kan förhandla fram fri 
tillgång till globala utbildningar och affärsresurser, här kan man tänka sig att olika stiftelser kan finansiera mjuk-
vara som blir fritt tillgänglig för hela världen. Då kunde de som producerar värdefulla varor få betalt utan 
att tillgängligheten begränsas. Vi vill även utveckla rättsliga och dömande system som lagföring och dom-
stolar likväl kriminalvårdssystem i samråd med experter såsom kriminologer, advokater, fängelsepsykologer 
e.t.c. för att våra system ska bli så rättvisa som möjligt. Allt för att skapa en värld av ömsesidig respekt.

Läs mer på: 

där du även är Hjärtligt Välkommen som medlem.

Utförsäkringens katastrofala följder!

Vår välfärd har havererat och fler drabbas dagligen till ett liv i misär, det räcker att bli sjuk eller arbetslös så fungerar inte ekonomin längre. Att det inte går att leva på 4000-7500 i månaden, månad efter månad, år efter år behöver man ju inte vara ekonom för att räkna ut. Bor man på landet så måste man även klara en bil på den summan så man kan ta sig till arbetsträningen som ju är ett av villkoren för att få behålla denna summa. Arbetsgivaren har givetvis ingen anledning till att någonsin anställa dig eftersom ingen säger ju nej till gratis arbetskraft. Av den anledningen kommer även friska arbetssökande finna att det är totalt omöjligt att få ett nytt jobb om man blir arbetslös. Inte nog med att man känner sig väldigt utnyttjad i arbetslinjens Fas1 och Fas2, det blir ännu värre när man kommer till Fas 3, då får nämligen arbetsgivaren betalt för att du arbetar till en slavlön. Vem som helst med en gnutta sunt förnuft kvar begriper ju att INGEN arbetsgivare någonsin kommer att anställa någon med avtalsenlig lön när de kan få betalt för arbetskraften!
Fas 3 kommer att slå ut de flesta jobb och de arbetslösa får leva på en av regeringen halverad A-kassa det år de är berättigade till det, sedan hamnar även de i Fas1,2,3. och till slut får arbetsgivaren betalt även för dem. Ett evigt ekorrhjul som skapar fler och fler slavplatser och gör allt fler utfattiga. 
Är det verkligen så här vi vill att Sverige ska fungera? Att arbeta tills vi är 75, trots allvarliga sjukdomar eller skador för ett aktivitetsstöd som det absolut inte går att överleva på medan arbetsgivarna tjänar storkovan på jobbfabriker finansierade av de ännu friskas skattepengar?
Det är dags att vakna nu och inse att detta kan drabba vem som helst, denna regering kan inte vara kvar om vi inte vill tillbaka till fattigstugornas tid.